Vitenskapsmenn?!?

«Min norske vän Runar Vestfjord och jag, som båda är vetenskapsmän, har gjort en mycket sällsynt upptäckt.»

Sitat Anders Johansson, side 77 i bok nr 3, De mystiske tøydukkene.

Lissi har vært holdt som fange av en skummel vestlending. Hun har sittet med bind for øynene og bundet fast til en stol på et lite rom i annen etasje der vestlendingen bor. Kompanjongen hans, en svenske, kommer til huset, og etter hvert ser det ut til at de skal slippe henne fri.

Svensken fortsatte å knyte løs armen tilLissi, og da den var fri, rakte han fram hånden for å hilse.

«God afton, mitt namn är Anders Johansson», sa han og smilte. Men var det virkelig et vennlig smil? Lissi fikk en ullen følelse av at noe ikke var som det skulle. Likevel rakte hun fram den numne hånden og hilste motvillig på ham.

«Jeg heter Elise Andersson», sa hun. Og da svensken fortsatte å snakke mens han begynte å løsne den venstrearmen hennes, sperret hun virkelig opp øynene.

«Jag vill be så mycket om ursäkt för den oblida behandling du fått här!» sa han. «Men det var tyvärr nödvändigt.»

«Som sagt måtte vi gje deg ein retteleg lærepenge!» fliket vestlendingen inn, og svensken fortsatte:

«Precis. Så det var alldeles nödvändigt, Elise, för att du och dina vänner ska förstå att ni inte utan vidare kan lägga era näsor upp i andra människors affärer! Ibland kan det vara mycket allvarligt och förstöra för ärliga människor.»

Vestlendingen fikk et plutselig hosteanfall, og svensken måtte vente før han kunne snakke videre:

«Det är nämligen så här, förstår du, att min norske vän Runar Vestfjord och jag, som båda är vetenskapsmän, har gjort en mycket sällsynt upptäckt. Den har att göra med några sorters mineraler - alltså stenar, kan man säga - och en hittills okänd egenskap hos dessa.»

Han gjorde en kort pause i fortellingen sin, tenkte seg om og fortsatte - mens han gikk sakte fram og tilbake på gulvet foran den måpende jenta og understreket det han sa med både hender og armer:

«Och lyssna nu noga, Elise! För om man använder det vi har upptäckt på rätt sätt, kan man faktiskt lösa ett allvarligt världsproblem! Samtidigt kan det finnas onda, egoistiska människor som vill använda det här bara för att tjäna pengar på det. Eller ännu värre: att skaffa sig makt - kanske till och med världsherravälde! Därför är det så otroligt viktigt för oss att hålla detta strängt hemligt medan vi gör våra slutliga undersökningar och experiment.»

Han stoppet rett foran henne og så henne i øynene. Hun kjente at hun ikke likte det og slo ned blikket. Ikke likte hun at han brukte navnet hennes heller.

«För att hjälpa till att hålla det hemligt, har vi flyttat ut hit från storstaden, förstår du, till en plats som nästan ingen känner till. Här kan jag fortsätta bo i Sverige och han i Norge.» Han pekte med hånden mot vestlendingen.

Kunne det virkelig være slik som svensken fortalte?! Og kom de til å sette Lissi fri?